Gary Lineker onside i historieskrivningen

När Gary Lineker nyligen valde att lämna BBC efter kritik mot hans uttalanden till stöd för palestinier i Gaza, blev det tydligt hur tunna gränserna är mellan yttrandefrihet och lojalitet i dagens medielandskap. Fallet är ett talande exempel på hur västvärlden, trots sin självbild som försvarare av mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar, gång på gång avslöjar sin moraliska inkonsekvens. Linekers beslut att inte kompromissa med sitt samvete, utan att istället kliva åt sidan, är ett moraliskt vägval som väcker en fråga som bör ställas oftare: På vems sida vill vi stå när historien skrivs?

BBC:s "neutralitet" som maktutövning

BBC:s försvar av sin "opartiskhet" har länge varit en hörnsten i public service-bolagets offentliga image. Det har målats upp som ett slags skyddsvall mot desinformation och ideologisk slagsida. Men denna neutralitet är, i praktiken, djupt politisk. Den är inte en tom sfär av objektivitet, utan en kodifierad lojalitet till vissa maktordningar och ett filter som avgör vilka röster som får höras, och hur. Att samma organisation tillåter sina profiler att öppet uttrycka stöd för brittiska militära insatser, NATO-politik eller kungahusets ställning, men tystar kritik mot Israels agerande i Gaza, är ett tydligt tecken på denna ideologiska obalans.

Det är i detta sammanhang som Linekers avgång måste förstås. Hans kritik av Israels övergrepp mot civila palestinier beskrivs inte som ett uttryck för solidaritet med offer, utan förvrängs till att handla om antisemitism, trots att hans inlägg inte innehöll något antisemitiskt språk. Det som istället utmanades var BBC:s och det brittiska etablissemangets tolerans för kritik när den riktas mot en allierad stat. Här används begrepp som "neutralitet" som ett verktyg för att legitimera tystnad, snarare än för att skydda sanning.

Västvärldens selektiva empati och moraliska relativism

Linekers fall avslöjar ett obehagligt faktum: i den västerländska diskursen om mänskliga rättigheter finns en inbyggd hierarki. Det internationella samfundet, med västvärlden i spetsen, reagerar snabbt och hårt på brott mot civila när dessa sker i länder som är politiskt avskilda från väst, som Ryssland, Iran eller Kina. Men när liknande eller värre brott sker i regioner där väst har ekonomiska, militära eller ideologiska allianser, som i fallet med Israel, blir reaktionerna ofta undflyende, svävande, tystade.

Denna selektiva empati underminerar trovärdigheten i varje försök till att hävda moraliskt ledarskap. För varje civilt dödsoffer i Gaza som möts med tystnad eller relativisering, undergrävs det universella värdet av mänskliga rättigheter. När Lineker valde att tala klarspråk om detta; att barn dör under bomber som det internationella samfundet vägrar fördöma, blev det ett hot. Inte mot sanningen, utan mot den bekväma berättelsen som dominerar västerländsk offentlighet: att vi, i grunden, alltid står på rätt sida. Men Lineker synliggör motsatsen. Och för det bestraffas han.

Det moraliska modet att tala ut – trots kostnaden

Det är lätt att tala om rättvisa och humanism i abstrakta termer. Det är betydligt svårare att agera i praktiken, särskilt när sådant agerande kommer med ett pris. I Gary Linekers fall handlar det inte bara om att förlora ett prestigefyllt uppdrag på BBC, utan om att bli ifrågasatt offentligt, förlora allianser, ifrågasatt i sin karriär, och att förknippas med ämnen som ofta stigmatiseras. Det kräver något mer än bara välformulerade åsikter. Det kräver patos, en moralisk övertygelse som genomsyrar handling.

Att han, trots sin privilegierade position, valt att tala för dem som saknar röst, flyktingar, civila palestinier, människor som lever under ockupation, är inte något självklart. I ett samhällsklimat där tystnad ofta är det bekvämaste alternativet, och där kändisskap lätt kan förvandlas till en tillgång för makten, har Lineker istället valt konflikt. Han visar därmed att verklig integritet inte kan köpas eller formas efter vad som är institutionellt godkänt. Den måste komma inifrån. Och den måste omsättas i handling, även när det kostar.

Ett personligt beslut med politiska konsekvenser

Att beskriva Linekers avgång som en "personlig" uppgörelse med BBC är att förringa den politiska betydelsen. I själva verket speglar den något mycket större: hur offentliga institutioner hanterar människor som inte fogar sig i den gängse ideologin. Det är också en påminnelse om att våra så kallade demokratiska samhällen inte alltid tål oliktänkande, särskilt inte när de riktar sin kritik mot maktens allierade.

Hans beslut att lämna snarare än att be om ursäkt är en direkt utmaning mot det etablissemang som hellre upprätthåller tystnad än riskerar att tappa kontroll över berättelsen. Det är också en signal till andra inom offentligheten: att det går att säga nej. Att det går att avstå från att medverka i en ordning som tystar vissa liv för att skydda andra intressen.

Integritet i praktiken

Gary Lineker har under lång tid visat ett konsekvent och modigt engagemang för social rättvisa, vilket sträcker sig långt bortom hans senaste uppmärksammade avsked från BBC. Hans handlingar speglar en djup övertygelse om att använda sin offentliga plattform för att belysa och bekämpa orättvisor.

Redan 2020 öppnade Lineker sitt hem för en flykting genom välgörenhetsorganisationen Refugees at Home. Denna gest var inte bara symbolisk; den visade på en genuin vilja att förstå och stödja människor på flykt. Lineker har berättat hur denna erfarenhet inte bara berikade honom själv utan också gav hans söner en djupare förståelse för de utmaningar som flyktingar möter.

Hans engagemang för flyktingars rättigheter har också manifesterats i hans offentliga uttalanden. När den brittiska regeringen presenterade sin hårda immigrationspolitik 2023, kritiserade Lineker den öppet och jämförde retoriken med 1930-talets Tyskland. Trots att detta ledde till en tillfällig avstängning från BBC, stod han fast vid sina uttalanden och betonade vikten av att använda sitt inflytande för att tala för de mest utsatta.

För sitt arbete tilldelades Lineker 2023 Amnesty Internationals pris för sport och mänskliga rättigheter. Vid prisutdelningen betonade han vikten av empati och förståelse för människor på flykt, och uppmanade till att skapa säkra och lagliga vägar för asylsökande.

Linekers konsekventa ställningstaganden visar att han inte bara är en före detta fotbollsstjärna och Tv-personlighet, utan också en samhällsmedveten individ som inte tvekar att använda sin röst för att försvara mänskliga rättigheter. I en tid där offentliga personer ofta undviker kontroversiella ämnen, står Lineker som ett exempel på mod och integritet. Hans handlingar påminner om att verklig förändring kräver att varje person vågar stå upp för det som är rätt, även när det innebär personliga uppoffringar.